Ja då vart det dags för havörings fiske igen. Vackert väder lite vind och allt verkade helt perfekt. Såg några enstaka vak här och där. Enda problemet man hade var att det blev kallt att stå midjedjupt i det få gradiga vattnet. Så de blev en och annan paus i fiskandet för att tina upp nötterna mellan varven.
Vädret kan man inte klaga på. Lite mer vind hade nog vart bra. Men man kan inte få allt. Syntes tydligt i vattnet vart man gick. Vart en härlig lerig botten som va lite hal stundtals. Stod man still på ett ställe kunde man få problem att komma loss. Kunde se några enstaka märlor i vattnet när man gick upp för att värma benen efter varje pass. Följde de flesta tipsen man läst på nätet och i fiske tidningarna man köpt men utan resultat. Havsöringen är som de säger tusen kastens fisk. Men teorier är gjorda för att motbevisas. Så vi nötte på
2 försiktiga hugg var det enda kollegan kände på förmiddagen. Testade alla möjliga färger och flugor men inget verkade vilja få öringen att hugga. Efter 12 slaget ändrade vinden lite riktning och verkade som alla fiskar försvan i samma veva. Inte ett enda vak syntes till efter att vinden ändrade riktning. Eftersom man hade testat alla möjliga flugor i asken av mindre storleken så bestämde jag mig för att testa nått annorlunda som kanske skulle kunna locka havsöringen till att hugga. En baitfish i storleken 5-6 cm borde väl kunna locka en hungrig havsöring till att hugga tycker man.
Helt plötsligt så känner jag nått i änden på linan, mothugg och spöt böjer sig i en fin djup båge. Det käns i spöt att det är bra vikt på denna, den vägrar att komma upp ur djupet. 3-4 tunga gungningar och sen står den stilla. Oj oj oj tänker jag, vevar lite till och några tunga gung igen. sen drar fisken åt sidan kanske 10m och stannar igen.........NEJ nej nej kan inte vara sant, det där är typisk för en gädda tänker man, börjar ta hem linan lite hårdare för att få se fisken. Där kommer den en rulning under ytan avslöjar det hela, fin grön sida med gula fläckar rullade förbi mina ögon. Ja ja hur som helst kul att få fisk överhuvudtaget och känna gung i spötoppen. Sen vaknar man upp ur havsörings dimman, men det är en ganska skaplig gädda. Person bästa på flugfångad gädda ligger under 2 kilo så detta är en klar förbättring. Då slår det mig att jag kör med 0.23 tafs och ingen stålvire i tafsändan. Så nog vart det lite spännande trots allt med en gäddmadam på 4.2kg.
Det är sådana dagar som denna man önskar att man hade haft med sig all utrustning och inte glömt de mesta hemma. En snabb vägning och sen kroka loss, men vart är peangen ? Inte sant tänkte jag, ja ja flugan sitter precis i överkäkens ytterkant. Försöker lossa kroken som sitter väl ankrat i överläppen medans man har gäddgreppet, då bestämmer sig denna tjocka dam att göra ett till försök att slita sig loss. Sätter fingrarna i några sylvassa huggtänder tappar greppet och mer eller mindre lättar på handen som håller gäddan. Fisken åker i vattnet och i samma veva drar gäddans tänder av den tunna tafsen. Ser hur gäddan simmar iväg med min fluga väl synlig i läppen som en piercing.........Föbannade peang tänker jag bara !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar